Sorg och saknad

(29-07-2009) 17

Ibland händer det som bara inte får hända. I måndags var en sådan dag. En kille från vår stad, bara 13 år gammal, gick plötsligt bort i en olycka som bara kändes osannolik.

Vänner och anhöriga samlades vid olycksplatsen och tände ljus och lade ner blommor. För oss var det som för flera andra, först när vi själva kom dit förstod vi att den hemska mardrömmen var verklighet. Sorgen och saknaden är enorm.

Vi vill berätta vad som hänt därför att vi fick lära känna den här killen under förra verksamhetsåret. Vi mötte honom i vårt försök att nå dem som inte vill komma till kyrkan. Nu inser vi, att skulle vi inte ha bjudit gratis mat varje vecka hade vi aldrig lärt känna honom.

I de här dagarna av sorg är det bara en matcentrerad konstig samling med ett gäng vilda ungdomar som går på repeat i våra tankar. Det var då han ville ge sitt liv till Jesus. När vi skulle be sade han att han aldrig hade gjort det förr. Hans första bön blev en bön till frälsning.

Det är med nöd vi vädjar: gör Jesus tillgänglig för dem som behöver honom! Gör det som krävs för att de i alla fall ska få veta vem han är. Att det ska få en vettig chans att välja om det vill möta honom.

Vi är långt från perfekta men vi vill i alla fall försöka.